25 juni 2010

dsmintro






Den s k RESA-bildens 'skyddsmurar' är sedan många år väl dokumenterade och belagda.
Den sjätte muren, sjätte rättsskyddet om man så vill, är som
fenomen allt för väl bekant hos allt för många nu levande och drabbade människor för att, som vanligt när det förs på tal, avfärdas som fantasier, hjärnspöken och liknande.

Ingen har dock hittills kunnat offentliggöra eller ens vågat tala högt om de korrumperade och grovt kriminella makthavarnätverk som under skydd av mörker och tystnad för egen vinning styr de flesta medborgares liv idag.

Ett stort problem är att när orädda kritiker för fenomenet på tal, oavsett vad det kallas, stämplas de omedelbart som sinnessjuka, rättshaverister, konspirationsteoretiker etc. Många drabbade nöjer
sig därför med att knyta näven i fickan för att inte göra ont värre. Dessvärre till vare sig egen eller allmän nytta.

Kära barn har som vanligt många namn men har detta extremt (allmän)farliga fenomen saknat såväl namn som ansikten och personkopplingar. Den hösten 2009 misstänkta kopplingen, kallad Den felande länken, kan dock om som det heter Gud är god, i vart fall skapa ledljus i det vanligen becksvarta mörkret.

Fenomenet Den sjätte muren är dagens ojämförligt största hot mot den demokratiska samhällsordningen.
Enbart det faktum att den ryska federationens president Dimitrij Medvedev har gått till så hårt angrepp mot motsvarande fenomen i Ryssland borde leda till många svenska eftertankar, eftersom vi i Sverige är långt ifrån så förskonade från korruptionens skadeverkningar som den svenska s k makteliten vill påskina.
Vad Sverige däremot är mer än väl förskonat från, är förmåga och vilja att angripa problemet.

Att de korrumperade och kriminella makthavarnätverkens måste fram i det offentliga ljuset är självklart.
Alla känner problemet och nästan alla tiger. Vilket i grunden är det största problemet då i samma grund det är varken mer eller mindre än en MEDBORGERLIG PLIKT att efter förmåga bekämpa denna verkliga gemensamma fara.

Inte heller är det "bara fantasier" att vi alla sitter i samma båt eller att den demokratiska rättsstaten håller på att ruttna - inifrån. Och ligger inte skulden för utvecklingen, som många hävdar, enbart hos rättsväsendet. Politiker, ämbetsmän och tjänstemän inom hela den offentliga sektorn och den svenska journalistkåren, delar (huvud)ansvaret. I just denna fråga bär journalistkåren, i egenskap av granskande "tredje statsmakt" det allra största ansvaret. Läs gärna den gamla artikeln Symbiosen makt och media.
Än mer aktuell idag.

Att känna till och samtidigt tiga om allvarliga brott är, enligt gällande lag, straffbart. Och att som stillatigande medbrottsling skylla på andra och "dom som bestämmer" och sedan fortsätta tiga, är feghet. Inget annat.
Tidigare skrämda svenska medborgare och även delar av det svenska mediaetablissemanget (Ekot-P1 som exempel) börjar av Internetrörelserna att döma inse den fara som dessa kriminella nätverk på högsta samhällsnivå utgör för alla människor.

Nästan alla kan tala och skriva. Vilket räcker. Bara det faktiskt sker. Skydd finns, fortfarande, i gällande grundlag. Och framför allt hos världens mäktigaste krafter alla kategorier; begreppen Ljus och Öppenhet. Vilka samtidigt är de ljusskygga nätverkens farligaste fiender, alla kategorier.

Svårare behöver det inte vara för alla rättsinnade svenskar, som de flesta är, att stoppa den ökande floran av nya Sverigebilder a la Lunchekot, P1, 18 januari 2010:
"Sverige är en filial till Helvetet!" och Ekots kompletteringar
den 25 april: "Från mösterland till monsterland" respektive"Samförståndets diktatur".
Nya svenska bilder som definitivt inte är "bara fantasier" eller tagna ur intet.

Att blunda för till och med dagens så tydliga tecken på att något har gått FARLIGT snett, borde enligt min mening, vara straffbart i sig. Vi sitter alla i samma båt. Ett faktum som f.ö. luftades redan hösten 1997 i artikeln Samhällsfördärvarna. Och med alla delar i det gemensamma pusslet där nästan alla har någon bit som passar, vore det tekniskt och praktiskt en s k skitsak att komma tillrätta med det hela. På mindre än ett år.

Det enda, säger enda, som saknas är VILJA. Inte det svenska folkets allmänna vilja, utan viljan hos de maktahavare som själva är inblandade i eller beroende av de ljusskygga/kriminella maktahavarnätverk, som  här gestaltas med metaforen Den sjätte muren.

Verkligheten är ordagrant lika med Jan Schermans(TV4 Kalla fakta) beskrivning vid en radiointervju hösten 1995: "Min uppgift är att granska maktmissbrukare. Makthavarna börjar tubba på demokratin. Demokratin måste försvaras, varje dag. Om ingen bryr sig och ingen sätter stopp är det kört".

Och har därefter svensk makthavargranskning i huvudsak upphört. Petas lite här. Rotas lite där för syns, samvetes...och ffa arbetslöns...skull. Det är allt.
Att döma av utvecklingen av Högsta domstolens femtonåriga mögelskademål T4882-95, där bara korruption och maktmissbruk fungerar idag, är det som Jan Scherman befarade 1995, redan kört.

Texten ovan i huvudsak hämtad från översikten Den felande länken. Publicerades på Wordpress/Internet den 1 februari 2010 kl 00:33 och, inom parentes, utsattes samma dag för dataintrång och datasabotage med flera månaders återhämtnings- och återställningsarbete. I enbart den delen.

Alf Susaeg

24 juni 2010

svarta hål; hyggliga kontra ohyggliga

Ingången till Den sjätte muren gestaltas genom svarta hål.
Rättare sagt genom att påvisa likheter och främst skillnader mellan
hyggliga svarta hål och ohyggliga vita diton.
Förmodligen både främmande och skrämmande, även för en luttrad
astronom...men allt hänger ihop...även i Verkligheten..;|